nu är det verkligen satt man bara vill flytta...ja känner absolut inget som håller mej kvar här.klart man inte får saker å ting precis som man vill ha de alla gånger,men som jag ser de är det inget att grina över.handlar väll bara om besvikelse när man känner hur folk står igentligen.och när inte ens en familj kan stå tillsammans vem ska man då förvänta sej det utav...det enda folk bryr sej om är hur mycket dom tar reda på,men inte hur det får en att må..och vad är det värt i de verkliga livet?